Jennifer

Från och med imorgon börjar mitt nya, bättre liv.

Hela dagen har jag sprungit omkring, inte orat mig speciellt mycket för jag har lärt mig nu, efter tre-fyra veckors hemlöshet att det spelar ingen roll hur mycket man oroar sig, antingen så löser det sig eller så gör det de inte. Och går allt åt helvete så kan man inte göra så mycket åt saken.
Så jag har gått runt, jag försökte ta ett snabblån, som tur va gick det inte igenom, jag har pratat med alla jag känner och inte känner och försökt få fram en lösning på detta problem.

Sen löste det sig, tack och lov.
Jag fick ihop till depositionen och jag kan inte ens beskriva med ord hur tacksam jag är. TUUSEN TACK!Älskar er mest!

Så imorgonbitti kl 9 ska jag möta upp hyresvärden, betala, skriva kontrakt, få nycklar och sen kan jag göra precis vad jag vill.

Helgen har jag spenderat i Emmas personalrum, sovandes på golvet i en sovsäck.
Det finns INGA ord för hur hemsk, misslyckad och helt enkelt förjävla deprimerad jag har känt mig.

Gick förbi en man som sov i en gränd imorse, det kunde lika gärna ha varit jag bara det att jag har turen att faktistk ha människor runt omkring mig som bryr sig.

Men det spelar ingen roll längre, för jag vet att allt kommer bli bra nu. Inge mer sova på golv, soffor eller inte sova alls.

Imorgon mina vänner.

Imorgon ska jag ge upp alkohol och cigaretter för ett tag. Jag har alltid sagt att har man inte råd att röka så ska man helt enkelt inte röka.
Så när sista tobaken är slut blir det inge mer förens mitt liv är stabilt igen.
Och alkohol gör inte saker bättre.

Tack mamma och pappa så hemskt mycket för hjälpen. Det är hemkst att erkänna att jag mår dåligt och är hemlös och vill egentligen inte ens erkänna för mig själv att situationen är rätt...vidrig just nu.
Men tack vare er så står jag på benen ett tag till iaf.

Tack, tack och tusen miljoner mer tack!
När ni kommer till påsk igen ska jag visa er att allt är bra, ni kan komma på en fika i mitt hus och jag ska vara stabil och ha det bra.

Saknar er.

Annars är allt bra, tror jag.
Det är så lätt att säga att allt är bra när man inte ens vill veta hur man egentligen mår. Det är rätt lätt att ljuga om sina känslor.

Helgen var galen. Vet inte vad som hände. Men mitt förnuft var helt plötsligt spårlöst försvunnet. Kanske för att jag inte riktigt orkar bry mig längre.


(jag har genom åren som gått pratat mycket skit om Emma, men om jag inte haft henne vid min sida skulle jag aldrig klarat det.Vi sitter liksom i samma båt hon och jag. Utan åror ute på ett stort stormigt hav. Fast sakta tar vi oss fram, så länge man slipper göra det själv)

IMORGON!!!!!!!!!!!

Kan ni förstå? jag kan knappt förstå.
Äntligen.
Fast egentligen, kalla mig pessimistisk men jag blir inte förvånad om något händer just nu.

NÅJA. SHIT HAPPENS!.

Men jag lever ju iaf.

HURRA.

Nu ska jag försöka hitta mat. Billig mat,gratis vore bäst.

Älskar er mest.

Puss.