Jennifer

Nu blir det lite hektiskt här inatt med hela två inlägg på raken. Jösses.

Har suttit här med min kopp te ett par timmar nu, först var teet alldeles för varmt och ställde ifrån mig det..Och nu när tiden kom då jag blev sugen på mitt te igen hade det förvandlats till något som inte alls var te. Mjölken hade lagrat sig på ytan och det var så beskt att det fortfarande drar lite i kinderna.

Dessa nätter, dessa dagar som helt plötsligt blir oändliga. Då jag inte kan finna ro. Dessa nätter när jag inte kan sova händer det att jag går väldigt djupt in i mig själv.
Nästan som om jag vore i trans eller i en annan värld för ett tag.
Jag går ibland alldeles för djupt, som att inte bottna ute på ett stort stormigt hav, där det stormiga havet är mina känslor och tankar. 
Det finns mycket att bearbeta därinne, långt därinne så finns det så mycket som inte har fått komma ut, som jag inte har tänkt igenom eller val som aldrig har gjorts.

Jag tror det handlar mycket om att jag måste hitta mig själv någonstans därinne. Långt inne bland kött och blod så tror jag att jag har börjat hitta något fantastiskt.
Det tog ett tag, alldeles för lång tid enligt mig själv...

Jag har i hela mitt liv haft saker att se fram emot, att längta och sträva efter. Alltid varit en väldigt ambitiös person och tagit tag i saker och aldrig varit rädd för att starta stora projekt och ha 23 bollar i luften samtidigt.
Jag har alltid haft en väldigt bra balans i mitt liv och kännt mig någorlunda trygg för jag har vetat att jag kommer gå långt en dag.

Men nu för första gången i mitt liv har jag upptäckt att jag varken har drömmar eller ambitioner. Eller iaf inte på samma sätt som för ett par år sen. Jag har ingen aning om vad som väntar runt hörnet, vad som händer imorgon, nästa vecka eller i sommar.

Idag insåg jag att min dröm och vad jag vill sträva efter är bara att få vara lycklig och jag tror att när jag har funnit min lycka så kommer allting annat falla på plats också.

Jag börjar inse vad som är viktigt här i livet. Att man måste ta vara på det man har fått.

Att ta tåget ut från London idag fick mig verkligen att tänka, fick mig att inse att uppskatta alla de små sakerna i livet som jag ofta tar förgivet.

Detta betyder ju naturligtvis inte att jag kommer sluta kämpa för saker jag vill ha. Men jag ska lägga ett par saker åt sidan ett tag och istället försöka ta fram/ändra ett par andra saker/intressen som jag tror har lagt bakom mig eller ändrat av helt fel andledningar. 

Jag måste lära mig att slappna av. Jag orkar inte med magsår. Det kommer ju hända en regnig jävla dag. Jag lovar.
Mår faktiskt jättebra idag. Inte bakfull(vilken överraskning va), lycklig men ändå lite nere. Något jag vet kommer kännas bättre imorgon när jag har fått sova på saken.

Måndag. 
Igen.

Imorn ska jag erövra världen. 

Puss på er.