Jennifer

Vi som bor här, vi som umgås och som varit här ett tag pratar dagligen om att man måste vara på topp, att ens liv kan ändras på en sekund här i London. Ena sekunden är du hemlös, nästa har du hus, ena veckan är du singel och har fyra-fem män som svansar runt omkring dig, nästa kilar du stadigt. Ni fattar.

Imorse bestämde jag och Luke att ingenting kommer bli bättre av att vi klagar och tycker att allt är skit. Vi måste se positivt och speciellt han eftersom han är den som borde inspirera sin personal till att älska det dem gör istället för att vilja säga upp sig 10ggr/dag.

Helt ärligt var jag redo att säga upp mig igår. Skita i allt och bara sticka.

Kom tillbaka till jobbet imorse och kände att jag ska ge det en chans till. Jennifer 150%. Som jag kan vara ibland, när jag svävar däruppe bland molnen.

Det gick bra, det gick förbannat jävla bra och jag rockade skiten ur alla. Ursäkta språket men, ja. Det är sant.

Satte mig ner, som alltid på min plats på rätt sida av baren i Wheatsheaf efter stängning, rullade min cigg och var påväg att lämna för att fira St.Patricks day med Emma då Danny smäller ner en pint framför mig och säger "WE NEED TO TALK"
Jaha, tänkte jag. Nu får jag sparken. Dålig dag igår, ok. Tankarna far åt alla håll och kanter och jag börjar fundera på om jag kanske borde flytta hem till Sthlm, vad ska jag göra med lägenheten, Men alla vänner då?
ALLT! Jag tror jag har förlorat allt.

2 pints och 60 min senare har jag blivit erbjuden att bli del av Management, fet jäkla löneförhöjning, han vill skicka mig på kurser så jag kan få min barlicens, så att jag kan få en egen pub, han erbjuder mig tom. EN EGEN PUB.

....
....
....
Om jag vill.

Så jag sitter där, förberedd på att tacka för mig, gå hem och gråta en skvätt och han bara slänger ur sig det här.

Jag har redan blivit erbjuden det här, tackat Ja men ingenting har hänt, så jag var väldigt misstänksam från början.

Men vi satt där, bara jag och Danny, ölen och askoppen. Pratade om ALLT. Han sa tidigare att han inte ville ge mig en Managerposition för att han inte vill att jag ska fastna i publivet.
Att jag ska bli nåt annat, men eftersom jag inte vet vad jag vill, varför inte göra det här?
Det finns en ledig plats, dem har "röstat" fram mig.

Jag vet inte var jag ska ta vägen. Vad jag ska ta mig till.

Men jag tror det kommer bli bra. Gick till Emmas pub...berättade allt och försökte fira det hela, men jag kan inte riktigt fira det.
När jag har nycklarna till puben i min hand och pengarna finns på mitt konto, då kan jag fira.
Det handlar inte om pengarna, jag behöver egentligen inte så mycket pengar för att överleva här. Jag äter knappt, så pengarna går till kläder,kaffe,  cigaretter och alkohol. I stort sett.
Det är nog mer känslan av att veta att man jobbar hårt och får något för det.

Idag var det 15grader och sol i London. Så jag och Davie(efter flera månaders trassel mellan oss är vi äntligen vänner igen och allt är normalt) gick och till Market Porter, köpte varsin Guinness och satte oss ute på trottoarkanten precis utanför Borough Market som alla andra, i endast en T-shirt, solsken, öl..Det kunde inte bli bättre.
Var tvungen att dricka Guinness för det är St.Patricks day idag och Davie är irländare så..jaa..FIRA FIRA FIRA.



Våren är här. Man kan gå i klänning och kavaj utan att frysa. Man kan sitta ute i solen och dricka öl, man kan känna solens strålar värma.

Jag tror detta kan bli bra.

Jag hoppas detta kan bli bra.

Men som sagt, man vet aldrig med London. Imorgon kan jag ha förlorat allt igen.

Puss och godnatt.
Älskar er.