Jennifer

God morgon raringar!!

Fick ungefär 4 timmars sömn, vaknade upp av ett ryck...blundade hårt och hjärtat bultade så hårt att man kunde se täcket röra sig.
Jag tog ett djupt andetag och tog mod till mig att kolla på klockan....
....
8.21

YES, jag gjorde det. Jag gick ut, dansade i dimman och vaknade för en gångs skulle inte 5 timmar försent som jag gjort de senaste två veckorna.
Så stolt över mig själv att jag unnade mig en bagel till frukost och en superlång dusch.

Men nu sitter jag här..klockan är väl runt tio, koffeinet i kaffet har redan gått igenom mitt blod och ut igen, bageln ligger som en sten i magen och jag börjar känna gårdagen längst bak i huvudet. Som om någon smällt en stor sten i skallen på mig.

Jag antar att jag måste börja vänja mig vid detta igen. Jag älskar ju att gå ut och brukade ALLTID gå ut och dansa och ha kul. Leva livet och träffa människor. Knyta kontakter som kan vara välbehövliga i framtiden. Träffade sjukt mycket nytt folk igår och jag mår super inombords även fast det var rätt mycket tonårsdrama som jag trodde 20+are hade kommit över för länge sen.

Jag tycker man kan vara ärlig och inte springa iväg och gråta och skicka en massa hemska sms från någon annans telefon, men är man socialt obegåvad, naiv och otroligt självisk så kanske man inte förstår det.

Mina nya vita converse är inte nya vita converse längre. Dem ser faktiskt ut som skor nu. Love it!!!!!!!!

Jag är ganska positiv över denna dag. Vaknat tidigt, hunnit skriva med er, ska förmodligen möta upp med Davie innan jobbet för en kaffe och snacka igenom om gårdagen drama som tydligen är ALLT mitt och hans fel. Att folk inte fattar att även fast vi dejtade förra sommaren så är vi ändå vänner?

Sen stolt vandra in på jobbet i tid, bakfull som satan och le mitt största leende mot Danny och göra tummen upp. Kanske göra en segerdans också.

Om jag kommer försent idag, (vilket icke kommer hända för jag har mycket tid på mig!!!) så kommer jag förmodligen få sparken. Jag har i stort sett förbukat alla mina chanser för detta år nu.

Jag känner på mig att denna torsdag kommer bli en fantastisk torsdag. Minus huvudvärken dock.

Kan icke bestämma mig för uppsatt eller utsläppt?

Nu fixa det sista, sen ska jag i lugn och ro lunka i en lugn och fin takt till tåget. Bara för att jag idag INTE behöver springa till tåget som alla andra dagar. Idag ska jag inte stressa alls. Idag ska allt få ske i en lagom takt. Vill inte att magsåret ska bryta ut idag. Känner på mig att det kommer snart nämligen. Vet inte varför men igår gjorde det skitont i magen och då kom jag och tänka på magsåret jag ännu inte har. Så då stressade jag såklart mer över detta magsår som säkert framkallade det.
Men vad gör det om hundra år?

Idag ska jag faktiskt ha tid till allt.
Jag kanske till och med går till banken?
HAHA


FAN; Nu är jag sen iaf.haha ne inte sen men jag måste iaf springa till tåget. GUD vilken tur för det spöregnar och jag har lämnat alla mina paraplyn på jobbet. Ok. jag kanske kör spring och stress idag iaf. JA, varför ändra något som redan funkar så bra?
OKEJ, hej då måste verkligen springa till tåget.
puss