Jennifer

Jag har lite svårt vissa dagar att förstå att det är helt okej att få vara lycklig. Det är inget fel och man behöver inte skämmas. Ibland känns det som att man ska vara olycklig och icke nöjd med sitt liv, bara för att.
Kanske är det bara jag och mitt självdestruktiva beteende eller så kanske det är så, jag vet inte.
Är iaf lyckligare än någonsin, vi har tagit oss igenom en otroligt svår månad, en månad som nästan tog slut på oss.
Eller var det jag som gjorde månaden oumbärlig så att det skulle ta slut?
För att det är lättare att hantera smärta än lycka?

Jag kan aldrig låta mig själv vara lycklig, jag ska alltid hitta fel.

Det är så himla svårt bara andas ut och in, stora fina andetag, le det största leendet och med det inte ljuga. Bara vara lycklig.

Som sagt, en otroligt jobbig månad. Men vi kommer ta oss igenon det här. Imorgon är Emmas sista dag, vi ska ta slut på det där allting började. Vi ska upp till Camden, dricka Sailor Jerrys i solnedgången, bränna bögporr på Primrose Hill, dricka Gin och Cola Light direkt från flaskan och sen springa i från polisen i nerförsbacke i högklackat. 2.5 år har jag kännt Emma och imorgon så flyttar hon till Helsingfors. Ska säga hej då på tågstationen. Och sen kommer jag nog gråta ett tag.
Vi ska brevväxla, precis som man gjorde när man var liten. Riktiga brev.

Allting kommer bli jättebra.




nu, som vanligt jobba. och som vanligt älskar jag er mest!