Jennifer

Jag älskar att sitta i hörnet av sängen, med fönstret på glänt med en kopp kaffe, musik och en cigarett.

Kan sitta där i timmar, här i min hörna.

Samma låt spelas flera gånger på rad och jag måste tända samma cigarett flera gånger. Jag kan ha suttit här i flera timmar, rökt samma cigarett och lyssnat på samma låt. Det finns ingen tid. Som om jag försvunnit in i mig själv. Ljuset bredvid mig kan dock inte ljuga, det har brunnit ner och har bildat en pöl av stearin runt omkring sig. Lågan är påväg att dö ut, ner i den röda pölen som omringar den.

Ibland är det så lätt att försvinna in i sig själv, som om det inte fanns hopp kvar och att man bara har sig själv.

Jag andas ut, kollar upp i taket och ser röken bilda ett grått moln i taket. Jag blundar och ser istället för det gråa,  en klarblå himmel och istället för rök så luktar det sandstrand. Hav. Det luktar solsken och lycka. Öppnar ögonen, mitt moln är borta och den röda pölen droppar ner på den grå, smutsiga heltäckningsmattan.

Det gör ingenting, det blir nog bra ändå. 

Jag är livrädd för mig själv. 

Haha.

Det finns inga ord, jag försöker skriva något vettig om livet, alla tankar och funderingar kring de val jag har gjort de senaste åren men jag kommer inte fram till någonting.

Slutade jobba vid 5tiden, stannade kvar till 6 för att hälsa på Simone en stund. Gick till Emmas pub, jag är så förbannat lycklig över att hon är tillbaka. Hon förstår. Och så har jag fått ett par nya vänner på hennes pub, numera kan jag faktiskt gå dit inte bara för att hon jobbar där utan för att det finns fler som jag vill träffa.

Det är nog det som håller mig glad om dagarna, att jag faktiskt har otroligt många och fina vänner runt omkring mig. På något konstigt sätt har jag blivit så himla social och öppen de senaste månaderna, förstår inte riktigt varför. Det var nog Australien som gjorde det..





Jag saknar Australien. Ibland när jag sitter i min hörna så tar jag fram min gamla tobak från Aus som jag sparat endast för speciella tillfällen. Sätter på en speciell sång på repeat, rullar upp, tänder på. Blundar. Jag ser en klarblå himmel, det luktar sandstrand. Hav. Det luktar solsken och lycka.

Det var min födelsedag och alla hade samlats på stranden, vi drack öl ur flaska och hade sandkrig. Vi doppade fötterna i det stora havet och skrek när maneterna kom för nära. Vi hade sand mellan tårna,vi hade sand överallt.
Vi hade inga problem.

Jag tänker tillbaka på Australien och får gåshud över hela kroppen. Det känns som att inget av det som hände var verkligt. Vi var ett stort gäng vänner som älskade livet. Det fanns verkligen inga bekymmer och vi brydde oss inte om någonting. Vi var så förbannat lyckliga.

Jag andas ut och öppnar ögonen igen.

Det är mörkt i rummet, lågan har slocknat och det ända ljuset kommer från min dator skärm. Inser att vad jag har här är verkligheten. Min verklighet.
Jag älskar det.

Jag har suttit här alldeles för länge.

:)