Jennifer

 Han satte sig ner på gräset bredvid mig och började ställa en massa frågor. Jag frågade om det var ett förhör eller någon sorts intervju då han ställde väldigt formella och välartikulerade frågor. Han bad om ursäkt och det blev tyst.

Efter några minuter såg jag att han i gräset hade skrivit "Hi" med ett par gräststrån och jag började genast skratta. Han tycke att vi skulle börja om pånytt och jag föreslog att vi kunde köra någon slags "speed-dating".
Frågorna fortsatte genom hela resan och de blev bara fler och fler. Båda kände ett sånt enormt behov av att lära känna den andre personen. Varje blick var ett svar i sig och varje beröring kändes som en ny fråga.

I slutet av resan kysste han mig vid tinningen och jag frågade varför han valde att kyssa mig just där, då svarade han att leverfläckarna vid min tinning utgör en fin linje, man kysser en och vill bara fortsätta följa linjen.
Han frågade om jag tyckte det var underligt att han kände något speciellt och förklarade att han själv känner sig konstig som ens bryr sig då han endast kännt mig ett par dagar.
Vi känner inte ens varandra. Jag svarade att kanske möttes vi vid fel tidpunkt och att jag kände precis som han.

Vi sa inte adjö, inte vi ses senare. Jag sa "Du är intressant" och han svarade "du med".