Jennifer

Sån frustration, irritation, ilska, rädsla. Tomhet. Den där klumpen i magen som jag alltid får. Jag klarar inte det här längre.


Jag försöker fokusera. Jag försöker ständigt att ha ett tiotal saker att tänka på, jobba på, alltid ha något jag kan koncentrera på. Annars vet jag att klumpen i magen kommer tillbaka på en gång. Jag kan inte förklara känslan. Hur det känns att ständigt vilja rymma. Kanske ni också vet hur det känns, kanske är det normalt att alltid vilja fly.


Jag är så förbaskat lycklig just nu men ändå kan jag inte förmå mig att känna såhär. Så fort jag kommer folk för nära så lämnar jag dem.
Den senaste veckan har jag sett två av mina bästa vänner gråta, tårar som färgat deras rosiga kinder svarta.Tårar som färgat mitt hjärta svart av hat av olika anledningar. Som fått mitt hjärta att brusta. Jag hatar att se mina vänner ledsna.

I söndags slutade vi vid 7tiden, Tyskland segrade ju över England så vi tog med oss de finaste och åkte upp till Angel och beställde in ett löjligt antal mojitos, oliver och bröd. Satt där i solnedgången, rökte, drack, åt, skrattade tills vi nästan föll av stolarna. Älskade livet. Vi bestämde oss efter den sjätte drinken att vi ska bilda en klubb. Sunday Club!!
Vi som lever för söndagar. Det har ingenting med religion eller "vilodag" att göra utan på söndagar ska man bara NJUTA av livet och vara glad. Dricka ett utsökt vin eller en alldeles för delikat drink, äta mat, inte för att du är hungrig utan för att det kittlas på tungan bara du tänker på en smak så himmelsk.

Efteråt vandrade vi uppför gatan och beställde in allt dem hade på tapas menyn, mat slängdes tvärs över bordet, hej vilt, Champinjoner flög, fiskar flög, ostar flög. Allt flög. Vi flög. Höga på livet och den kärlek som finns en söndagkväll, ett runt bort fullt med mat och dryck, omringat av människor som tycker om varandra.
Jag gillar det här.

Men ändå, jag vill fly. Jag klarar inte det här längre. Den här klumpen.
Jobbet är tråkigt, jag vet inte hur många gånger om dagen jag säger/tänker "jag är så jävla uttråkad" och jag försöker verkligen hålla humöret uppe, men det går inte. Det är tråkigt. Jag jobbar mestadels själv, inomhus i en källare, 12-14h/dag. Jag slösar min tid. JAG ÄR I LONDON. Jag ska inte ha tråkigt. Jag ska inte vara instängd i en källare ensam var dag.
Jag vill se, uppleva. Leva livet.

Jag har börjat kolla på lägenheter till mig och Simone nu. Som det ser ut nu så är vi inne på ett område som heter Shadwell. Det ligger i zon E1 vilket är jävligt centralt, nära alla härligheter och är inte alltför dyrt om vi vill ha en 3:a med kök.
Vårt hem!!!!

Kan knappt vänta.

Och på lördag om två veckor åker jag ju på semester till Skottland. Det ska verkligen bli välbehövligt ska jag säga. Så jag har tre saker som håller mig vid liv just nu. Simone, Söndagar och Skottland. Allt på S. haha.

Kristina, var är du? Jag missade ditt samtal, antar att du ringde från Glasto? Men skickade ett sms efter det och har inte fått svar. Antar att du är trött. Skulle verkligen må bra av att prata lite. Det finns fortfarande saker som alltd kommer vara lättare att prata om med dig och ingen annan.  Jag är som sagt ledig söndagar och tisdagar och är bortrest from 10-15 juli. Men vi kan väl försöka planera in något...?

Nej, alltså..nu blir jag ledsen......
Fan jag fattar inte att jag sitter och skriver att vi måste planera in något till min bäste vän. Jag fattar inte hur det har kunnat bli såhär.
Jag förstår verkligen inte vad som har hänt. Jag vet att båda är väldigt upptagna med jobb och dylikt, att båda jobbar mycket och är trött men hur kan man låta något såhär hända. Typ som att båda har gett upp för att det är ett litet avstånd. Jag vet inte. Jag är så jävla ledsen och jag saknar min bästa vän. Ni anar inte. Jag behöver verkligen henne så sjukt mycket just nu, det finns dagar då jag känner att "fan jag måste ha kristina här nu, jag kan inte andas." Ibland kan jag inte andas. För jag vet inte om det är mitt fel, vad jag har gjort. Jag kan inte andas för att det finns saker som jag bara vill prata med dig om. Ingen annan. Det finns liksom ingen som kan göra "det där" så som du kan. Ta ner mig på jorden igen. Du gör det bäst. Jag vill bara gråta. eller det gör jag redan.

Jag saknar dig.

Nu ska jag inte sova. Jag ska sitta uppe hela natten. Dricka te och kolla på film. Hela natten. Jag vill inte somna för jag vet hur jobbigt jag har det att försöka ta mig ur sängen ibland. Som om att ingenting är värt det. Förutom Söndagar. Men imorn är bara onsdag.

Jag skriver mer imorn.

Älskar er mest! De vet ni!