Jennifer

Som Londonsvensk (ett finare ord för invandrare) så är det himla lätt att glömma sina tidigare traditioner. Jag har aldrig varit mycket för att fira midsommar utan mest tyckt att denna dag varit ännu en ursäkt för att äta sig fet och dricka sig dyngrak.
Men det är med en klump i magen som jag inser att jag faktiskt vill fira denna fina svenska tradition. Jag vill äta sill och dricka nubbe. Jag vill klättra över sju vad dem nu heter och lägga blommor under kudden innan min skönhetsömn för att drömma om vem jag ska gifta mig med.
Jag har under en längre tid stött bort allt som har med Sverige, Svenskar och allt som har med "lagomkulturen" att göra.

Glömde totalt bort att det var midsommar. Hade heller ingen aning om att Kronprinsessan fick sin man tillslut förra veckan så jag spenderare hela söndagskvällen med att kolla på brölloppet på internet. Det rann ett par tårar för att det var vackert och oj så svenskt. Jag gillar inte den svenska kulturen, politiken eller hur man ser på livet. Men det vet ni redan. Det finns mycket jag inte gillar med den engelska kulturen heller men vad jag saknar mest är traditioner. För det kommer jag ALDRIG att få fira på samma sätt här. Vår historia. Majbrasa, midsommarstång, Kalle Ankas jul, glögg, måla påskägg etc etc.

Dagen har spenderats döende. Jag har försökt att ta slut på mitt liv på alla möjliga sätt och vis. Låtsas att detta land har högertrafik och totalt ignorerat bilarna som kör rakt emot mig, jonglerat med knivar och trasigt glas, överdoserat en farlig mängd energidryck, ramlat och försökt skaffa mig en rejäl hjärnskakning men ingenting har fungerat överhuvudtaget idag. Jag har inte lyckats med någonting. Jag har varit så värdelös att jag inte ens har kunnat ta livet av mig.(icke bokstavligt talat givetvis)
En sådan fruktansvärd allergi och baksmälla har jag nog inte varit med om på länge. Jävlar vad vi var onyktra igår. Ojojoj. Men vi hade kul. Det var Stefs avskedsfest och det var en av dem festerna då ALLT händer. Alla somnar, däckar, spyr, hånglar, skriker, dansar på baren, tappar mobilen i ölen, ramlar av stolen, bränner upp halva ögonbrynet osv osv. Men fan va kul vi hade.
Jävlar vilken fest det var. Tog självklart inte ETT ända kort men det börjar ni väl bli vana vid i nuläget.

Som jag skrev tidigare i veckan har jag funderat på ett karriärbyte och jag har idag bestämt mig för att jag säger upp mig i slutet på detta år.
Jag klarar inte av att jobba 70h/vecka mycket längre, även fast "Live hard, die young" låter förjäkla coolt måste jag börja se efter min hälsa. Jag sover inte, äter knappt, dricker mycket, har förjävla kul MEN...det gör ont någonstans inom mig och det måste ha med stressen att göra. Att varje dag behöva vara glad och trevlig, prata och vara social med allt och alla. Att alltid ha fest. Varje dag är en fredag. Jag älskar min vardag för varje vardag för mig är helg men jag kommer inte klara av detta mycket längre till. Jag vill prova på ett 9-5 jobb och försöka ha ett såkallalt "normalt" liv. Kanske hitta någon att tycka om och inte alltid vara uppe i varv och aldrig slappna av.
Jag älskar det men 2 år får fan vara nog. Så känner jagi dagsläget iaf och jag tror jag ska försöka hitta mig en mysig liten Vintage butik att spendera dagarna i istället för i en ölluktande håla.
Jag har ingen dygnsrytm. Jag vet aldrig vad för dag det är, jag bär klockan på armen för att försöka ha en någorlunda tidsuppfattning även fast jag hatar att vara beroenda av tiden.

Jag tror bara inte det är rätt att vara (snart) 22 år och känna sig döende varje kväll vid 11tiden.

Jag älskar livet dock, det är livet, solen och vännerna som gör att jag varje kväll vid 11tiden, då jag känner för att tacka för mig och försvinna, det är ändå då jag kan skrika ut "JÄÄGERMEISTEEEEER" och fortsätta festen till tidig morgon. Jag har aldrig varit en person med mycket energi utan i Stockholm och Barca var jag alltid den som bangade på utgång eller ville gå hem tidigt. Nu är jag den som istället för att dra ner och hem så är det upp och ut.
Som om jag hade ett batteri uppstoppat i arslet och kan köra på hur länge som helst.

Nåja.

Imorgon ska jag dra med Simone på rasten och försöka få lite Midsommar feeling. Danskar borde fira midsommar dem med? Vi ägde ju trots allt Danmark för ett par hundra år sen, inte sant? Det borde jag berätta för henne. Att hon nästan är svensk.

Det är FÖR varmt här just nu...runt 28-30 grader, solsken, mulet, solsken, mulet..och så håller det på en hel dag och det är jättesvårt att försöka komma underfund med vad som är "skönast"..solsken eller mulet när det är 30grader i London. Solsken utan vind är förjävligt för heltplötsligt har huden fått en grisrosa ton och du ser ut som en engelsman på Mallorca. MEN vid mulet och ingen vind så förvandlas helt plötsligt staden till en bastu och det ångar värre än dem varma källorna på Island. Äckligt är det.
I början tyckte jag att regnet var hemskt, trodde jag skulle dö en hemsk död, dränkt i en vattenpöl någonstans för att det aldrig ville sluta regna. Men nu kan jag tycka att "lite regn skulle ju inte skada".

Fan, grisrosa och jag "uppskattar" regn. Nu har jag gått och blivit engelsman. Fan.

Nej. Lördag imorgon. Har både en födelsedagsfest och ännu en avskedsfest inplanerad. Jävlar vad jag bara vill ringa in sjuk, skylla på en mysterisk matförgiftning men lova att jag tror jag kan sluta spy innan söndagen är här och bara SOOOOOOVA hela dagen imorgon. Kanske köpa mig en slav på Ebay som kan laga mig en fin stor måltid som jag sen blir matad med i sängen medans jag inte lyfter ett ända finger och bara kollar på sliskiga kärlekskomedier hela dagen.
Ja. Det hade ju varit en dröm just nu. Vara sängliggandes EN HEL DAG. Wow, jag kan inte ens komma ihåg när jag spenderade mer än 7 timmar liggandes sist.
Nästa lediga dag är nästa söndag. Inte denna utan nästa. BLÄ.

Sova nu. Och upp om 5-6 timmar igen.

Älskar er mest. Förlåt för det långa inlägget.

Ha en fin midsommar!