Jennifer

Mina älskade!

Nattens inlägg blev i slutändan väldigt känslosamt men mina vänner är det som gör livet värt att veta och jag hoppas att alla dem vet det. Speciellt du Kristina. Hör av dig snart!

Dagen har också varit mycket känslosam men jag fick prata ut med en vän jag inte har sett på länge. Det kändes fint att efter allt som hänt och alla dessa dagar, veckor fortfarande ha samma härliga gnista

Jag är fast i mitten av många beslut. Vill så gärna sluta i bar/resturangbranchen men samtidigt inte verka olojal och svika min "familj".
Någongång kommer jag ju göra det men just nu känns verkligen som helt fel tidpunkt. Vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Alla säger att jag ska satsa på fotograferingen eller att jag ska börja måla igen. Jag älskar ju foto. Men räcker det?

Sitter här i min obäddade säng med skrynkliga satinlakan som jag låtsas är äkta siden. Halsar Cola direkt ur flaskan och önskar att det var Champagne. 
Har spenderat hela kvällen inlåst på rummet, möblerat om (vilket jag gör ständigt, har alltid gjort, vet ej varför men det är känslan av att komma in i ett nymöblerat rum för första gången och känna att det är helt nytt och fräscht). Jag har tvättat, vikt och hängt upp. Sängen fortfarande obäddad, Det är det ända tecknet på liv här i mitt lilla skrymsle.

Jag måste leva "over the top" hela tiden, jag måste gå i hundratjugo för att klara av vardagen, den annars så tråkiga vardagen. Jag vägrar medelmåtta, lagom är fult. Ska det vara svart så ska det vara bäcksvart, ska det vara starkt ska det vara så starkt att tungan domnar bort. Man lever en gång och jag tänker inte leva mitt liv halvt. 

Jag ska klara det här. Jag ska komma ur den här onda cirkeln, den här bergochdalbanan som för det mesta verkar ta mig neråt. Jag ska upp. Jag vägrar misslyckas. 

På fredag är det Emmas födelsedag, jag antar att storfirandet kommer ske på lördag då vi ska ut och dansa tills vi dör. Jag måste göra något.
Söndag blir nog helhärlig, vi planerar att åka ut till Notting Hill och spendera dagen där, barer, restauranter, fik, parker. Rubbet. 

Imorgon ska jag möta upp Simone för frukost vid tiotiden, jag måste få sätta mig ner och prata lite. Och det bästa sättet är nog en frukost i solsken känner jag. Jobbar hela långa dagen men jag hoppas på att det blir bra. Jag försöker sysselsätta mig så gott det går, städa, städa lite till. 

Jag kan inte sova. 

Fick reda på att Emma flyttar snart, istället för att åka hem med mig och Kara från Edinburgh så stannar hon kvar där istället och försöker hitta lyckan där. Jävla skit. Vi som har blivit så bra vänner den senaste tiden. Kommer verkligen sakna henne. Hon har varit en stor del av mitt liv.

Imorgon ska jag leka filmstjärna. Jag ska låtsas som att det inte finns några problem i världen och vara superlycklig. Oh yes. Sen får jag bearbeta utifrån det men jag kan inte gå runt och vara deprimerad, det går bara inte. Jag vägrar vara deprimerad. Då låtsas jag hellre vara lycklig tills jag faktistk blir lycklig och så hanterar jag mina problem på vägen och utifrån allt som händer runt omkring. Jag tror det kommer gå fint.

Nu måste jag försöka sova iaf. 

God natt.

Älskar er!