Jennifer

Hej raringar!

Det har varit en lång lång natt. Alldeles för lång.

Kom hem från jobbet vid 12tiden och så fort jag steg innanför dörren kände jag långt inne i magen att något var fel.
Och oj va rätt jag hade.

Även fast vi alltid vetat att det en dag skulle hända så kändes det ändå som att det var omöjligt. Att allt det dåliga skulle sluta och vi faktiskt en dag kunde börja leva ett "normalt" hemma liv.

Givetvis hade ju badrumstaket fallit ner och bildat en fin liten hög i badkaret. Jag visste´inte vad jag skulle göra, stod där och kollade ett par minuter. Bara glodde på mitt tak som så fint hade lagt sig ner. Som om taket gett upp. Inte orkade längre.



(hålet är DUBBELT så stort just  nu, ramlade ner en stor bit rakt ner i handfatet och över toaletten)


Jag satte mig i soffan och karln bara stirrade på mig, jag stirrade tillbaka och nickade. Han höll i en flaska rödtjut och det tyckte jag var en alldeles fantastisk ide.
Det tog inte lång tid innan flaskan var slut och tårarna bara sprutade. Vafan tar man sig till om ens tak faller in? Varför händer det här mig? Vad gör jag här? Det finns så många tydliga tecken på att jag inte är menad att bo här, så varför gör jag såhär mot mig själv?

Efter rödvin och en flod tårar behövdes ännu mer alkoholhaltig vätska så vi öppnade två flaskor champagne. Efter det var jag körd.

Jag gav upp, precis som mitt tak. Jag föll, inte ner i badkaret men rakt ner i mannens armar.
Orkar inte kämpa. Varför ska jag kämpa?
Borde jag kämpa?
Borde jag ställa mig upp igen och även fast det gör ont, köra gärnet?

Kackerlackor, råttor, läckor, tak som faller ner.

Nu sitter jag här och väntar på riddaren i vit rustning som ska hjälpa mig med alla mina problem. Rörmokaren.

Har redan haft besök denna morgonen av två tjusiga män i uniform, de var förmodligen också rörmokare av något slag och nu väntar jag på den tredje.

Men, efter att ha bott i london i snart 2½år så vet jag att engelsmän inte är de mest effektiva när det kommer till att fixa saker. Så lätt som möjligt ska det vara. Skulle inte förvåna mig om det försökte måla över hålet.

Så i soffan, i köket, där råttor och kackelackor lever loppan, sitter jag nu och sippar på en kopp kaffe, tack och lov känner jag inte av varken rödvinet eller champagnen från inatt/imorse.  Försöker att komma på andra tankar, bättrehumör och kör både ABBA och Queen på högsta volym men det hjälper liksom inte.



Just nu önskar jag att jag var barn igen, och inte hade en aning om någonting om vad livet har att erbjuda.

Jag är iaf jätteglad över Egypten resan. Fan vad jag önskar att det var NU, eller först Stockholm och sen direkt till Egypten. Långt långt bort från tråkiga kollegor, stressig julrusch, kackerlackor, råttor, läckor, hål i tak, slask, regn, gråa moln.

USH.


Älskar er!