2010-04-27 | 03:25:57
blank.
Hej mina kära!
Hoppas ni har haft en fin helg. Min har varit lite upp och ner. Den har varit allt från fantastisk till svartare än döden. Galen ena minuten och lugn nästa.
Väldigt upp och ner.
Men mest bra tror jag. För idag, eller just nu känns det bra, denna måndagsnatt/tisdagsmorgon. Ja. Jag vill inte ens somna för jag vill koka mig en kopp te runt 6 tiden, gå ut barfota ut i trädgården och se solen gå upp.
Det måste vara den bästa starten på dagen.
Fredagen blev inte alls som jag trodde, men vi hade kul. Vi dansade och sjöng med till bandet lite mer än vanligt. Och när bandet hade slutat spela körde vi på vår musik och dansade och sjöng ännu mer. Det syns att vi älskar det vi gör. Iaf på fredagar.
Efteråt gick jag och drack öl med Rose (wheatsheafs motsvarighet till mig kan man säga) på Emmas pub, satt ute till halv 3 tiden då Emma stängde och drog med oss till Belushis där ALLA var. Alla från Market Porter och några från Wheatsheaf. Och några andra. Vissa kunde inte stå, vissa kunde inte längre prata, vissa dansade, vissa kysstes och vissa slogs. Helt galet. Kysste en man vid namn Jesus.
Han ser ut som Jesus och jag ska aldrig mer ge mig på någon som ser ut som någon från bibeln.
Men han är en fin man.
Iaf. Kvällen slutade vid 6tiden någongång. Jag hade ett allvarligt samtal med Simon. Jättebra på fyllan. Speciellt när man har kysst en religös snubbe precis framför mannen man tycker om en timme innan.
Iaf, han håller på och ignorerar mig, ger mig inga svar (JA VET, vi kvinnor ställer alldeles för mycket frågor och kräver svar på allt, MEN JAG VILL HA SVAR, inte bara "okej" och ett ryck med axlarna.)
Så from. nu har jag bestämt mig för att inte ignorera honom men undvika honom. Går rätt bra.
Lördagen var bara skit för jag vaknade med riktigt hög feber och ingen trodde på mig, utan alla trodde att jag var bakis. Vilket jag inte var. Jag kan känna skillnad på feber och baksmälla. Tro mig.
Söndagen var fin. Vi drack öl och åt lunch i Greenwich, tog båten till Embankment, kollade och hurrade på de som sprang London Marathon, vandrade vidare till Covent Garden för cocktails och middag där Luke beställde in en flaska vin för över 500kr. Har aldrig druckit något så gott.
Vi pratade om kvalitet och kvantitet och att vi alla håller med om att vi håller på att växa upp. Och att det känns bra även fast man kan känna sig smått förvirrad.
Vi hittade ett hus vi ska bo i. Tydligen måste jag bo med Luke och Simone när "vi blir stora" haha. Som om jag vore nån typ av husdjur. Men det var ju en gullig tanke.
Efter ett par till cocktails hittade vi ett par heliumballonger och allt seriöst prat om vuxenliv var som totalt bortblåst och vi blev genast 12 år gamla igen. Men gud så kul vi hade.
Vaknade imorse med jättehög feber igen och tyckte så synd om mig själv att jag faktiskt grät en skvätt. Skickade ett sms till Simone och sa att jag är jättesjuk och att jag saknar den tiden då man fick vara hemma från skolan med mamma, som lagade plättar till lunch som man fick äta i soffan framför tvn, nerbäddad i ett tjockt täcke medans mamma klappade en på huvudet och kliade en bakom öronen.
Hon skickade tillbaka att hon känner likadant ibland och att vi kanske kunde få låna någons mamma för en dag nångång ibland. Så jag smsade Luke och frågade ifall jag fick låna hans mor Helen för ett tag. Men han skickade ett "No, Shes mine" tillbaka.
Somnade om och vaknade klockan sju av lukten av stekt bacon. För att inte spy klättrade jag ur sängen och gick ut ur huset. Vandrande som en människa utan mål här i livet. Lunkande med scarfsen slängt slarvigt runt halsen, håret som ruffsigt stod åt alla håll, luggen på sne, icke knytna skosnören.
En annan dag hade jag förmodligen sett himla häftig ut på ett lagom slitet sätt,men inte idag inte. Inte med rödsprängda ögon, rinnande näsa och ryggont som gör att jag ser ut som quasimodo. Men, jag lyckades ta mig till affären, tog tag i första bästa smärtstillande jag kunde hitta, en pizza och lite apelsinjuice som jag så glamoröst hällde i mig direkt från kartongen påvägen hem.
Såg aningen hemlös ut.
Har spenderat hela kvällen i sängen, kollat på film och bara legat och tänkt. Lyssnat på alltfrån Justin till Jose.
Nu kan jag inte sova, men som jag skrev innan så vill jag inte sova. Lyssnar på soundracket från Quentin Tarantinos alla filmer som har gjort mig på ett riktigt bra humör.
Igår bokade Emma våra bussbiljetter upp till Manchester, vi åker klockan 8am lördagen den 22. YE!! Ska bli så himla roligt att se Rusty igen. Och att komma ifrån London lite. Se något nytt. Sen lär ju festen bli galen. det vill jag inte ens tänka på.
Jag planerar även en stor fest den 6e Juni. Visst är det svenska nationaldagen då? Tänkte nämligen ha en svensk fest, med typisk svensk mat och dryck. Det vore kul. Och om det inte går så tänkte jag Mexikanskt. men vi får se.
Jag tror febern är borta och jag mår toppen. Nu ska jag borsta håret, måla naglarna och allt det där jag gör de nätterna jag inte kan sova.
LOVE U!
Hoppas ni har haft en fin helg. Min har varit lite upp och ner. Den har varit allt från fantastisk till svartare än döden. Galen ena minuten och lugn nästa.
Väldigt upp och ner.
Men mest bra tror jag. För idag, eller just nu känns det bra, denna måndagsnatt/tisdagsmorgon. Ja. Jag vill inte ens somna för jag vill koka mig en kopp te runt 6 tiden, gå ut barfota ut i trädgården och se solen gå upp.
Det måste vara den bästa starten på dagen.
Fredagen blev inte alls som jag trodde, men vi hade kul. Vi dansade och sjöng med till bandet lite mer än vanligt. Och när bandet hade slutat spela körde vi på vår musik och dansade och sjöng ännu mer. Det syns att vi älskar det vi gör. Iaf på fredagar.
Efteråt gick jag och drack öl med Rose (wheatsheafs motsvarighet till mig kan man säga) på Emmas pub, satt ute till halv 3 tiden då Emma stängde och drog med oss till Belushis där ALLA var. Alla från Market Porter och några från Wheatsheaf. Och några andra. Vissa kunde inte stå, vissa kunde inte längre prata, vissa dansade, vissa kysstes och vissa slogs. Helt galet. Kysste en man vid namn Jesus.
Han ser ut som Jesus och jag ska aldrig mer ge mig på någon som ser ut som någon från bibeln.
Men han är en fin man.
Iaf. Kvällen slutade vid 6tiden någongång. Jag hade ett allvarligt samtal med Simon. Jättebra på fyllan. Speciellt när man har kysst en religös snubbe precis framför mannen man tycker om en timme innan.
Iaf, han håller på och ignorerar mig, ger mig inga svar (JA VET, vi kvinnor ställer alldeles för mycket frågor och kräver svar på allt, MEN JAG VILL HA SVAR, inte bara "okej" och ett ryck med axlarna.)
Så from. nu har jag bestämt mig för att inte ignorera honom men undvika honom. Går rätt bra.
Lördagen var bara skit för jag vaknade med riktigt hög feber och ingen trodde på mig, utan alla trodde att jag var bakis. Vilket jag inte var. Jag kan känna skillnad på feber och baksmälla. Tro mig.
Söndagen var fin. Vi drack öl och åt lunch i Greenwich, tog båten till Embankment, kollade och hurrade på de som sprang London Marathon, vandrade vidare till Covent Garden för cocktails och middag där Luke beställde in en flaska vin för över 500kr. Har aldrig druckit något så gott.
Vi pratade om kvalitet och kvantitet och att vi alla håller med om att vi håller på att växa upp. Och att det känns bra även fast man kan känna sig smått förvirrad.
Vi hittade ett hus vi ska bo i. Tydligen måste jag bo med Luke och Simone när "vi blir stora" haha. Som om jag vore nån typ av husdjur. Men det var ju en gullig tanke.
Efter ett par till cocktails hittade vi ett par heliumballonger och allt seriöst prat om vuxenliv var som totalt bortblåst och vi blev genast 12 år gamla igen. Men gud så kul vi hade.
Vaknade imorse med jättehög feber igen och tyckte så synd om mig själv att jag faktiskt grät en skvätt. Skickade ett sms till Simone och sa att jag är jättesjuk och att jag saknar den tiden då man fick vara hemma från skolan med mamma, som lagade plättar till lunch som man fick äta i soffan framför tvn, nerbäddad i ett tjockt täcke medans mamma klappade en på huvudet och kliade en bakom öronen.
Hon skickade tillbaka att hon känner likadant ibland och att vi kanske kunde få låna någons mamma för en dag nångång ibland. Så jag smsade Luke och frågade ifall jag fick låna hans mor Helen för ett tag. Men han skickade ett "No, Shes mine" tillbaka.
Somnade om och vaknade klockan sju av lukten av stekt bacon. För att inte spy klättrade jag ur sängen och gick ut ur huset. Vandrande som en människa utan mål här i livet. Lunkande med scarfsen slängt slarvigt runt halsen, håret som ruffsigt stod åt alla håll, luggen på sne, icke knytna skosnören.
En annan dag hade jag förmodligen sett himla häftig ut på ett lagom slitet sätt,men inte idag inte. Inte med rödsprängda ögon, rinnande näsa och ryggont som gör att jag ser ut som quasimodo. Men, jag lyckades ta mig till affären, tog tag i första bästa smärtstillande jag kunde hitta, en pizza och lite apelsinjuice som jag så glamoröst hällde i mig direkt från kartongen påvägen hem.
Såg aningen hemlös ut.
Har spenderat hela kvällen i sängen, kollat på film och bara legat och tänkt. Lyssnat på alltfrån Justin till Jose.
Nu kan jag inte sova, men som jag skrev innan så vill jag inte sova. Lyssnar på soundracket från Quentin Tarantinos alla filmer som har gjort mig på ett riktigt bra humör.
Igår bokade Emma våra bussbiljetter upp till Manchester, vi åker klockan 8am lördagen den 22. YE!! Ska bli så himla roligt att se Rusty igen. Och att komma ifrån London lite. Se något nytt. Sen lär ju festen bli galen. det vill jag inte ens tänka på.
Jag planerar även en stor fest den 6e Juni. Visst är det svenska nationaldagen då? Tänkte nämligen ha en svensk fest, med typisk svensk mat och dryck. Det vore kul. Och om det inte går så tänkte jag Mexikanskt. men vi får se.
Jag tror febern är borta och jag mår toppen. Nu ska jag borsta håret, måla naglarna och allt det där jag gör de nätterna jag inte kan sova.
LOVE U!
0 Kommentarer