Jennifer

Hello!
Äntligen är jag här igen. Efter nästan 25h resande så har jag äntligen landat, överlevt rusningstrafik på tunnelbanan, tagit mig till puben, fått i mig en pint, blivit kramad, pussad på, frågad tusentals frågor, fått mer kärlek än vad som kan tas in på mindre än ett par timmar och har nu däckat på soffan på kontoret.

Så jetlagad att det inte finns ord för hur jag mår.

Men allt gick bra med flygresan, Tack för att jag fick åka "fint" istället för med något billigt flygbolag. Okej, detta var ju inte 1:a klass men jag har ALDRIG flygit så fint och bra. Servicen var helt fantastisk, sköna stolar, bra mat och dricka som flöt på som om dem trodde att jag skulle svälta vilken sekund som helst.
Ne, riktigt bra flygbolag.Jättenöjd verkligen.

Hädanefter när jag reser ska jag nog faktiskt betala lite mer så att man får "det lilla extra" för det är verkligen värt det, så lite gör ändå så mycket.
Kanske inte om jag ska åka ett par timmar inom Europa men mer än 4 timmar då tänker jag faktiskt välja nåt bra istället.

Landade kl 12.15 på heathrow, Emma kom in och mötte upp mig som planerat men det gjorde inte så mycket. Har man inte pratat med någon på 25h så klarar man nog en timme till.
Väl på tunnelbanan blev jag jättenervös, jag fick en känsla av att beslutet att lämna Aus var fel och att jag borde ha gett det ett par månader till, men så fort jag kom in i centrala London och började känna igen mig igen, bytte linje utan några problem och vandrade ut mot puben så kändes allt som normalt igen. Nästan lite för normalt.
Gick in en stammis som frågade varför jag var hemma så tidigt, då sa jag att jag ändå har varit iväg i nästan 5 månader, men han tyckte det bara gått ett par veckor.

Gick ner för trapporna ner till puben, öppnade dörren och möttes av människor överallt, så mycket folk har det aldrig varit där en vanlig torsdag, men nånstans i folkmassan såg jag Danny(min chef) och han såg mig och båda rusade fram och gav varandra en stor kram.
Sen efter det har det inte slutat, folk har varit på mig HELA kvällen. Inget illa, absolut inte men jag är så trött, hugnrig men ändå mätt, huvudvärk och en känsla av att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt.
Det första Danny sa när jag kom var "Luke är hemma och bäddar vår soffa till dig, du stannar där till på måndag sen ska du bo hos Simone tills du hittat ditt eget ställe"
Så jävla gulliga!

Ja, så nu väntar jag istort sett bara på att tiden ska gå så jag får åka hem och sova. Jag får åka dit nu om jag vill för Helen är hemma men jag känner inte Helen så jättebra(Dannys fru, Lukes Mamma) så jag väntar nog.

Ska passa på och kolla lägenheter istället. Måste ju börja nångång.
Uh, vill inte. Så jobbigt. Gå på visningar, åka runt hela staden, kompromissa hit och dit. 
Ne, men det blir nog bra.

Jag kan ju inte bo på folks soffor hela livet.

Jag vill bli med boende.

Men allt är bra iaf, förutom Jetlagen. Kan icke ringa för jag har inga pengar att ladda på mobilen. Gör det på fredag när jag får betalt.
Börjar jobba på Måndag och har fått heltid igen vilket känns toppen.

På söndag är det Lukes födelsedag så då ska vi fira honom.

Ja.

Jag skriver när jag kan.

Älskar er
Puss

Hej!

Ville bara tala om att jag har sett Koalor, kangurus och dodliga ormar, spindlar och varldens storsta krokodil pa 700kg.

Sydney har varit helt underbart men nackdelen med att resa sjalv ar att man valdans latt blir trott pa sitt eget sallskap.
Och sa ser man sa lojlig ut nar man tar kort pa sig sjalv tillsammans med turistattraktionerna, och att satta pa selftimern ar ju livsfarligt, for da star man dar och posar lite halvfint och sa kommer nan och rycker at sig ens kamera och springer.

Laddar upp korten sa fort jag komit tillbaka till Melbourne.

Alskar er en masssaaa!

Puss.

(Bra mormor att du har skaffat facebook!)

Hej!

Haloo, harn i forfrusit dar uppe eller? Ni skriver ju ingenting till mig langre. Vill ju veta hur ni har det lika mycket som ni vill veta hur jag har det.
MORMOR, borja blogga!

Nu sitter jag iaf och vantar pa att kl ska bli 7 sa jag kan hoppa pa min buss upp till Sydney. Jaa, 12 timmars bussresa, tur att jag tycker om att aka buss iaf. Annars hade det kunnat bli jobbigt.
Kommer dit vid 7 imornbitti, och aker tillbaka till Melbourne pa tisd. |Tydligen ar det AustraliaDay da sa jag maste vara med pa en fest pa tisdagen. Vill inte missa den. Grillfest i parken med ol o musik. YEY. Sista dagen i Aus blir det for mig da, borjar kannas jobbigt nu.
Ar inte lika exalterad langre over att aka hem, ahr haft sa underbart. Vill inte saga hej da.

Men men. det blir nog bra.

Nu ska jag till affaren och forsoka htta nan bra fardkost att ha pa bussen.
Jag har hittat natt som smakar EXAKT som ostbagar, blir nog det.
MM..

Jaja, jag skriver nog kasnke imorn eller dagen efter de..Ringer nog ocksa om jag blir for uttrakad.

Alskar er en massa.

Puss

Hej heJ!

Ville bara säga att allt är bra, har precis ätit frukost o gjort mig ordning. Ska för SISTA gången gå till jobbet...visst känns det bra men jag tycker att det är helt ok med tanke på dejag jobbar med. Men vad ska man göra.

Imorgon kväll tar jag en 14timmars buss upp till Sydney för ett par dagar.
Måste komma bort lite och det blir roligt att se lite mer av landet.

Här är lite bilder, första är från Julafton.


Denna är på nyår, mitt i stormen på tolvslaget på taket ovanför jobbet.

Svenska maffian på nyår. Mina tjejer, kommer sakna alla så himla mycket.

Jag och Kristina på restaurant.


Okej, jag skriver lite imorn kanske!

Älskar er.
Pusssssssss

Hej hej!

Sitter här i Linneas soffa, jag flyttade ut från lägenheten redan i förrgår. Kände att jag inte klarade av att bo där själv efter att Emilia åkt, plus att tjejen vi hyr från inte riktigt har alla hästar i stallet om man säger så. Vi kommer inte överens överhuvudtaget, jag klarar inte av personer som vet allt hela tiden. Hon försökte övertyga mig om att jag tyckte om pumpa, jag har aldrig tyckt om pumpa, kommer aldrig göra det och jag vill inte att hon ska laga pumpa till mig för jag kommer inte tycka om det. Men joda, hennes pumpa gillar alla. JAG GILLAR INTE PUMPA.
Joda, det gör jag vissst.

Jag blir galen. Så jag la min hyra på köksbänken(6dagar försenat,oops) med min lilla nyckel och så tog jag min väska och gick.
Sa inte ens hej då. hehe. Men hon visste att jag skulle flytta så småningom.

Oh grattis Morfar på födelsedagen, jag försökte stanna vaken så länge som möjligt och när jag äntligen tyckte att det var ok tid att ringa så var du ju inte hemma såklart. Men sånt händer ju.
Jag är iaf förvånad att jag lyckades stanna uppe till kl 3 efter att ha druckit en hel flaska rött på halvtom mage.

Och eftersom jag sover på Linneas soffa denna vecka för att undankomma både att betala hyra och min galne hyresvärd så vaknade jag kl 7 imorse av 4 galna engelsmän som satt bredvid mig och kollade på fotboll. Det var tydligen nån viktigt fotbollsmatch hemma i England som man INTE kan missa. Så där låg jag inklämd, kände mig lite febrig, gårdagens smink och andedräkt som en jävla orm när det sitter FYRA (säkerligen fina) MÄN bredvid mig.

Det är inte riktigt rättvist att komma o hälsa på kl 7 på morgonen. Ingen ser fräsch ut så tidigt. Så jag låg blixtstill och låtsades va död i 2 timmar så att dem inte skulle se hur äcklig jag såg ut.

Jag har börjat tänka på en sak, en väldigt viktig sak som jag vet kommer komma någongång i mitt liv. Jag vet inte om det är för att jag just nu och har gjort i 3 månader ENDAST umgåtts med tjejer så att hormonerna bara svärmar runt oss..men jag har börjat tänka på barn.

Eftersom man har facebook så kan man ju ha rätt bra koll på vad alla ens gamla vänner från skoltiden pysslar med idag och jag lovar att MINST 5 pers från högstadiet har avlat av sig och MINST 3 från gymnasiet också...
Och vad gör jag med mitt liv?
Man är ju gjord för att skaffa barn...varför skaffar inte jag barn för? Varför har inte jag träffat en man? Varför har jag så förbaskat jävla svårt att binda mig? Varför springer jag med svansen mellan benen och flyr landet varje gång jag blir kär?
Om jag fortsätter på detta vis kommer det aldrig bli några barn för mig.

Måste börja planera lite. Skaffa en 5årsplan eller nåt.
SKiter i jobb och plugg. Här ska skaffas familj!!!!!!!!

Ne kanske inte riktigt så vill jag ha det just nu men jag börjar liksom känna att det skulle ju inte vara en sån konstig grej om man helt plötsligt skulle bli med barn.
Min VÄRSTA mardröm är att man har en sån där "10 år efter studenten" återträff och alla frågar om familj och sånt och mitt svar skulle vara "ne, jag hade inte tid med familj för jag reste och kunde inte slå mig ner ordentligt"

Det är min aboluta mardröm, att min "restless soul" inte kan få settle down och bara få vara ett tag. Jag är trött på att vara förvirrad och ute på vift.  Oh nu börjar jag bli upprörd..blandar engelska i svenskan. Har börjat göra det ordentligt när jag blir nervös eller liknande.

Jag avundas verkligen människor som kan ge så mycket av sig själva till en annan människa. Jag avundas Kristina för att hon älskar Dave och vice versa. 

Jag vill också kunna älska och ge istället för att bara ta. Jag är trött på att vara egocentrisk och leva livet som om att det bara handlar om mig, egenkära jävla skit jag är.

Åh vilken hemlängtan jag har, ni fattar inte. Jag vill bara att tiden ska gå så att jag kan få tillbaka mitt liv, träffa min familj på puben igen, alla vänner och allt. 
Det är så himla jobbigt att vara så här långt hemifrån, så långt man kan komma.

Jag trodde jag var stark, sen åkte jag till Australien och det tog kål på mig.

Nu ska jag sluta babbla, jag åker INTE upp till Queensland på Lördag, Kristina om du läser det här RING MIG.Skicka ner mannen med tatueringar ner till Sydney istället för jag har inte råd med en flygbiljett upp till Guldkusten tyvärr, det skulle kosta mig över $300, vilket jag tror är runt 2000kr, inte så jättedyrt men jag har verkligen inte råd. Bussen till Sydney kostar $50 liksom.

Jag fick ett jobberbjudande idag, att istället för att komma tillbaka till Wheatsheaf så fick jag ett erbjudande att jobba på den tyska baren som dem öppnade strax efter jag åkte. Då skulle jag jobba under Luke, en av mina bästa kompisar och det tycker jag verkar skitkul. Vi jobbar så bra tillsammans och det äralltid kul att prova nåt nytt, och tycker jag inte om det så ligger ju Wheatsheaf på andra sidan väggen.

Så familjen, då har jag en till sak att visa er när ni kommer.

Nu ska dricka en kaffe och sätta mig på Linneas balkong och njuta av de 23 grader det är idag.
Sen går jag nog och lägger mig igen, känner att jag bara svammlar och det är för att jag gick och la mig kl 3 och vaknade vid 7tiden.

Nåja.

Älskar er en massa.PUSS





 

Hej hej!

Forlat for att jag inte har skrivit pa jattelange, har inte funnits tid eller pengar.

Men allt ar bra, kan inte fatta att jag aker hem om 10 dar, yihhaaa.
Igar akte Emilia till Hong Kong for att traffa sin man som bor dar, var jattejobbigt att saga hej da. Man kommer ju nan sa himla nara nar man bor tillsammans och blir van att ha nan dar hela tiden, vi bade bor o jobbar tillsammans och umgas pa fritiden sa det var jattejobbigt att saga hej da.

Speciellt nar man inte vet nar man kommer se varann igen heller.

Jag ar sa forbaskat trott pa att ALLTID behova saga hej da till mina vanner. Hela tiden. Barcelona, London(inte for att jag akte utan for att folk akte hem/vidare) och nu Australien IGEN. Varfor maste det vara sa?
Alltid behova lamna de man alskar, oavsett var i varlden man ar sa kommer man alltid bli sarad eller sara nan man alskar for att ens livsituation inte passar just da.

Har sagt det forut och jag kommer saga det igen, Jag ska aldrig mer saga hej da till nan jag alskar.

Eller vore det lattare att istallet bara sluta alska?

Kanske skulle livet inte bli sa jobbigt da.

Annars ar allt magiskt som vanligt. Aker formodligen upp till Goldcoast pa lordag och traffar Kristina o Dave igen. Sola och bada lite. FAN svinkallt har nu.typ 20grader.

Men iaf, Tanker inte ens forsoka ladda upp bilderna jag tagit har, utan jag gor det pa facebook istallet, nu nar hela familjen gatt och skaffat det och allt.
Pa egen risk ska ni veta.

Ok.

MAsrte ga men jag kanske skriver senare.

Pusssss alskar er mest.

Hej hej!

Hoppas ni har fatt en fin borjan pa 2010,..jag har haft mina upp och nergangar, mest uppat saklart och mar som oftast som en parla...men ibland borjar jag tanka pa att aka hem igen.

Jag langtar hem sa mycket att hela kroppen vill explodera sa fort jag tanker pa det, jag blir alldeles nervos och far fjarilar i magen, som om jag vore kar. Fast jag antar val att jag ar lite egenkar, kar i mig sjalv och kar i mitt liv.
Ah, ni forstar inte.

Jag kommer skaka som ett litet lov nar jag gar ut fran tunnelbanan och upp for trapporna, pavag mot min pub. Kommer formodligen ocksa frysa ihjal da jag inte har ETT ANDA kladesplagg kvar som ar varmt.
JAg borjar redan nu bli jattenervos. Traffa alla igen, borja jobba igen, fa ga runt pa mina sma gator igen, tillbaka till min vardag dar varje dag ar en fredag och livet ar en fest.
Jag saknar mina vanner, sanna vanner, jag saknar min palsjacka som iofs ar allergisk mot (kanin), saknar att spendera sondagar pa puben, dricka en kopp te och lasa tidningen.

Jag saknar rutiner, jag saknar att vara vuxen. Nu ar jag fortfarande en forvirrad liten sak som har akt alldeles for langt hemifran utan att tanka igenom det noga innan. JAg vill tillbaka till att vara en den sjalvstandiga livsnjutare jag var for bara ett par manader sen som hade flyttat hemifran, betalade rakningarna i tid, gick till jobbet och alskade livet varje dag.

Ah, mitt London. Och sa far jag ju traffa er ocksa. Jag har redan bestamt vad vi ska gora. Vi ska till Camden, ga langs kanalen, kramas och gosa, ga till tapasresturangen, ata en massa god mat och dricka en massa gott vin. 
Saknar er familjen.

Saknar mitt liv.

Men jag har det jattebra har, ohja. Jag har fatt en riktigt bajsbrun farg nu, borjar bli lite krispig av allt solande. Spelar ingen roll hur mycket jag smorjer in mig, jag branner mig anda.
Sa jg orkar inte riktigt bry mig, jag skyller pa att jag ar svensk.

Annars sa hanger vi mest runt som vanligt. Gar och dricker kaffe innan jobbet eller gar ner till stranden, jobbar, och efter jobbet hangen vi pa barerna har runt omkring. 
AHA och jag maste beratta, nagot som kanske inte kommer gora er speciellt stolta men det ar iaf latt nagot jag kan bocka av pa min "100 saker att gora innan jag dor lista"
Jag rokte en cigarett ur en killes ora igar. DE NII.
Han hade stretchat halet ni vet, sa tryckte han in en cigg dar och sa tog jag ett bloss. Jatteonodigt men jattekul. 

Jaa, vad finns de mer jag kan beratta, jag ska forsoka att ladda upp mer bilder men det gar sa langsamt.

Kan iaf inte fatta att OM EXAKT 3 veckor sa sitter jag pa min pub igen. Efter 3 man i Australien. Jaa..gud.

Borjar bli trott pa jobbet, hela konceptet ar ju bra men att forklara "systmemet" for varenda javla gast varenda javla gang. Det gar till sahar, det ar en vegetarisk buffe, men man gar inte upp och plockar mat sjalv utan det finns buffefolk som gor det. Det ar bordservering som pa vanlig resturang forutom att man pekar pa vilken mat man vill ha. Vid bordet bestaller man hur manga val man vill ha fran buffen, 3,4 eller 5 och man far alltid ris, sa 3+ris ar en liten liksom osv osv.
Sen far dem en liten biljett dar det star 3,4 eller 5+ris och da kan dem ga upp. Denna lilla historia maste jag dra VARENDA gang och ibland fattar dem inte sa da springer dem upp till buffen utan den har javla lappen sa da maste jag springa efter och skrika pa dem lite och visa ddem tillbaka till bordet..och...ja..AHHH. Det marks att jag inte ar servitris. Jag ar ingen javla servitris som plockar nagon annans rester. Jag ar bartender.

AHH. Blri sa trott. "3,4 eller 5+ ris." Jag ska aldrig mer jobba pa en vegetarisk resturang, jag ska FAN borja ata kott igen. Strejka lite.
Fast folket som jobbar dar ar valdigt roliga. Fina manniskor.

IDag gick mina solglasogon sonder. Jag trampade pa dem nar jag kom hem i morse, lite onykter var jag sa det gjorde ju inte saken battre. Far verkligen skylla mig sjalv. Hade varit battre om nan annan trampat pa dem. Kanns sa jobbigt nar det ar ens solglasogon ocksa. Man hittar ju oftast bara ett par om aret som passar en riktigt fint.
Naja.

Ska forsoka klamma in nat mer sa ni inte kan klaga pa att jag aldrig skriver. NU javlar ska jag skriva.

Idag ska jag aka in till staden, jag ska kopa nya solglasogon jaa...maste ju det. Sen sa ar jag den anda som ar ledig pa onsdagar sa jag ska vanta tills Linnea slutar for vi har en middagsdejt ikvall. Vi ska ata pizza och dricka rodvin i solnedgangen vid stranden.

Livet ar allt bra, men jag saknar fortfarande mitt London liv.

Nee, kommer inte pa mycket att skriva, sjalvklart skulle jag kunna skriva en maasa mer men vissa saker ar val lite olampliga. Ni vill nog inte veta ALLT jag gor. Aven fast ni sakert forstar.
Men jag ar en snall manniska som tar hand om mig och andra, finns inget att oroa sig for.

Alskar er en massa. De vet ni.

PUSSSSS

Haha maste bara tillagga att efter att ha sett pendulum live sa gar det inte att sluta lyssna pa dem...beroendeframkallande. Man blir sa lycklig. Fina minnen. Jag alskar det.

Haaaloo!

GOTT NYTT AR PA ER FINA FAMILJ!

Jag hade iaf det basta nyaret nagonsin, oavsett om det var lite stokigt och stormigt, blasigt,sa var det ju anda 30 grader, fyllt av karlek, vanner overallt och total njutning av livet.
Vi slutade jobbet vid 10.30 sa da satte vi oss ute pa balkongen pa jobbet och at och drack och hade det mys. Vid 12slaget gick vi alla upp pa taket, dar det hade bildats ett stort hav av regn som vi alla plaskade i och firade in det nya aret. Helt underbart.

Vid 3tiden gick vi hem till nagra pa jobbet och festade vidare, dansade och skrattade. Bara madde bra helt enkelt. Vid halv sjutiden bestamde vi oss for att ga och bada i soluppgangen sa vi gick ner till stranden men da borjade det saklart bli lite stormigt igen sa vi gick tillbaka till festen igen.

KOm hem vid 9 imorse, fortfarande glad. 2010 kanns som att det kommer bli ett bra ar, 2009 var anda det basta nagonsin men jag litar starkt pa 10an.

Alskar er alla. Jag hoppas att ni vet att jag forsoker skriva varje dag, men jag maste prioritera andra saker forst, det ar valdigt dyrt att bo har och bara att sitta pa internet i 20 min kostar drygt 30 kr har. Men ni ska veta att jag alsakr och saknar er alla, men i feb sa ses vi allafall, sen ska jag forsoka, nar min ekonomi ar stabil ta mig hem till stockholm for en vecka sa jag kan traffa er alla igen. Ni betdyer ju allt aven fast det ar svart att visa det nar man ar pa andra sidan jorden.

Alskar er. Hoppas ni fick ett fin nytt ar.

PUsss