Jennifer

Jag stod där, på rätt sida av baren, med en cigg i käften och en drink i handen..precis avslutat mitt vanliga 14timmars skift. Min chef gav mig telefonen och sa "Här, prata med min vän, han är som en bror för mig. Han ska hjälpa dig när du kommer till Melbourne, hjälpa dig att komma på fötter, ordna boende, transport från flyglatsen och kanske tom ett jobb..."

Efter 15min hade den här mannen erbjudit mig ALLTjag någonsin skulle kunna behöva. ALLT.
Jag kollade på Danny (min chef) och tårarna bara sprutade. Jag förstår inte hur jag alltid omringas av vänliga människor. Jag förtjänar det inte alltid, det är det som är det värsta.

Jag tänker inte gå in på detaljer men Daniel har sagt upp kontakten med mig. Jag vet inte riktigt varför men jag har inte ens berättat för honom om vad jag vill och inte vill, att saker och ting inte riktigt stämmer mellan oss och att jag har träffat en annan. Utan han har bara utan anledning "gjort slut".

Och jag tycker inte det är riktigt rättvist, så även om han skulle ändra sig och "ta mig tillbaka" så tycker jag att han kan dra åt helvete. Inte för att jag inte behöver honom längre så jag har någonstans att bo utan för jag gav upp hela mitt liv för honom. Jag har sagt upp både jobb och lägenhet, spenderat enormt mycket pengar på både biljett och visum och nu har han bara bestämt sig för att han inte vill ha mig längre.
Då tycker jag att han kan dra åt helvete, jag vill inte omge mig med männiiskor som behandlar andra sådär.

Men jag är fortfarande så rörd över att det finns så vänliga människor på denna planet. Som hjälper andra, vad det än gäller, vad det än krävs.
Jag förstår inte.

Så jag har planerat om, jag tänker inte stanna i Australien för speciellt lång tid utan jag ska bara resa runt, jobba lite och sen se hur långt mina inte så stora besparingar tar mig.
Jag ivll inte  ha något att göra med Daniel överhuvudtaget. Jag vill aldrig mer se honom.

Men jag älskar er, min familj och vänner därhemma.

Jag älskar min familj här också.

För efter igår känner jag verkligen att det här är min familj.

Jag älskar er.

Haloj!

Vilken kväll, vilken natt, vilken soluppgång.

Hela kvällen, trots kaoset som var pga fotbollen och alla idioter den bidrar med så var det så kul. Efter stänging låste vi in oss, satte oss ner i dem stora sofforna och pratade, skrattade och lyssnade på musik. Helt plötsligt kollade vi på klockan som visade halv 5 så då började vi röra oss hemåt.
Kom in i morse helt nyvaken, med ruffsigt hår, gårdagens smink och världens fånigaste flin med en stooor svart kaffe.

Men jag mår rätt bra även fast det var galen kväll igår.

Jag vill att min vän Davie ska komma tillbaka från Irland. För nu har Luke åkt till Danmark för att hälsa på Simone som är där i en månad. Så nu har jag bara den nya svenska tjejen, och en ny tysk tjej som börjar ikväll. Hennes namn är Fritzie...hur tänkte dem där egentligen...Fritzie. Det låter som en burk med hundmat. Men men.

Åh, jag känner för att göra nåt galet. Jag är hur trött som helst  men jag vill bara ställa mig och skrika och typ..jag vet inte. haha. hoppa fallskärm. haha nej jag vet inte.

Hallooo!

Mormor: Ja, jag saknar er jättemycket! :( Ni måste komma tillbaka nästa sommar. Och nej jag är inte arga på er, jag ringer och ringer men inget svar..kanske är det nåt fel på mitt skype. hmm.

Birgitta: Haha ja, vissa dagar är det faktiskt väldigt censurerat måste jag erkänna. Men i vilket fall som helst så är skulle jag inte heller sitta framför min familj/vänner/släkt och berätta allt ur mitt privatliv på det sättet. Men jag tycker jag är ganska generös med mycket smaskiga historier iaf?

Igår var en gaaaaalen dag, eller..hela dagen och kvällen när jag jobbade var så himla lugn så jag stod mest och kliade mig i skallen och undrade vafan jag skulle ta mig till. Sen kom Luke och då blev båda genast på Gin&Tonic humör och kvällen blev genast mycket roligare.
Så vi stängde tidigt och gick till puben bredvid och drack lite till och bara snackade skit, haha vissa konversationer är verkligen underbara efter ett par för mycket.
Vi har planer för de tio kommande åren, hur vi ska ta över puben och styra och ställa, resor över hela världen, bla en husvagnssemester runt England som planeras till nästa sommar. Vi ska också försöka att innan jag åker till AUS att vi alla ska åka till en äventyrspark, Englands största. Det vore sjukt kul.

Efteråt bestämde vi oss för att bara ta en lång promenad och efter ett tag hamnade vi I Themsen, men det var ju tidvatten så det var ju inte så farligt. haha.
Sen snodde vi en skylt och blev lite torstiga och sprang in pa narmsta pub och tog en ol och snackade annu mer skit.

Och av nan anledning sa har mina kollegor bestamt sig for att inte lamna mig ifred under min lunch rast. Jag tycker anda att nar man ar pa sin rast so borde man fa va ifred. Jag ar social 14 timmar om dagen men fna den timme jag ar pa rast vill ja va ifred. Men nu har folk kommit in i rummet 11 ganger under 50 min. allt fran att kolla vad jag ater till lunch, ifall jag vill ha kaffe, fragor hit och saker dit. AHHH det gor mig forbannad.

Ikvall ar det fotboll. England/kroatien, lar ju inte komma harifran vid 9tiden som jag egentligen ska sa mina 62 timmar denna vecka blir nog 65 nu.
Men det ar lugnt.

Jag orkar inte skriva utan de tre javla boktsaverna och det faktum att folk har stort mig sa pass mycket under min rast, har det tagit 50 min att skriva det har javla inlagget, sa istallet for att sittra ute i solen, ata min lunch i fred och prata med min familj och betala hyra sa har jag bara blivit pa ett riktigt riktigt riktigt daligt humor. Shit, jag kokar av ilska.

Nu ska jag ga och forstora nan annans rast. Stora och vara forjavlig.

AAAAAAAAAAAAA.

(Humorsvangingar)

Hej hej hej.

Jag bor med ett japanesiskt par, har gjort nu i ett par månader och det ÄNDA dem äter är Nudlar. Hela huset luktar ständigt nudlar och jag är trött på det här..att alltid må illa när man kommer hem efter jobbet eller en natt på stan bara för att nån är besatt av dessa biffnudlar, ÄT RIS SOM ALLA ANDRA! Varken luktar eller smakar.Eller ät inte alls. Åh.

Men annars är det en fantastiskt dag idag. Jag har satt mig själv på en liten diet de senaste dagarna, bara fisk och inga kolhydrater.
Sen i fredags har jag alltså ätit kokt lax, sushi, sallad och en förjävla massa frukt. Känner mig riktigt duktig faktiskt. YEY, Bikini, YEY.

Hittade plommon i affärerna, var så jävla länge sen jag åt dem men så fort jag tog en tugga blev jag påmind om när man var liten och busig och alltid snodde plommon från folks plommonträd. hih.
De va tider de..

Ikväll slutar jag vid 6, då ska jag in till Oxford street och köpa nytt smink. har fått så himla dålig hy på senaste att jag bestämt mig för att köpa ID igen.(mineral smink) Jag menar jag ser ut som 14 igen pga alla finnar. :( ne riktigt så illa är det inte men jag orkar inte ha dålig hy.

Efter det ska jag åka upp till Camden och ta ett par öl med Kristina och snacka lite skit. Vi har ju inte setts på över en månad nu, börjar bli en dålig ovana att inte ses alls nästan men jag antar att man växer ifrån varandra och kan inte umgås på samma sätt efter ett tag. Jag vet inte. Har iaf 300miljarder historier jag måste få ur mig.Skvaller skvaller.

På fredag kommer min kompis Emma tillbaka till London. Den galna finska tjejen ni vet. Hon ville bo hos mig men jag tror hon vill va mer än kompisar OM NI FÖRSTÅR VAD JAG MENAR så jag vet inte riktigt om jag vågar sova bredvid henne. Men ÖL ska det drickas, har himla mycket att prata om med henne också. Ohha händer så mycket nu förtiden att jag skulle nog behöva börja skriva dagbok igen,Ja det ska jag fan göra. Vill för gudskull inte glömma tiden i London.


Skriver imorn.
Hare bra.

PÖSSSSSSSSSSS

MAMMA!"#"#%#&#(( ÄR DU SEG ELLER???

Jag missade ditt samtal, men vet du vad man gör då? Man ringer IGEN.En gång till. Kanske två. Den tredje gången kan bli lite obehaglig och du kan ses som en Stalker.

Så, nu vet du det här tills nästa gång. Svarar jag inte första gången..Ring igen. och igen. tills jag svarar. Nu har jag suttit här i en timme och du har fortfarande inte ringt tillbaka.

vi har inte pratat på flera veckor....Ring.Ring.

men nu kan jag dock inte garantera att jag kan prata..då jag har ett jobb att sköta.

Men iaf. RING IGEEN.vill ju för guds skull prata med min egen mamma liksom.

Jag har bestämt mig. Det är här jag ska bo, och att skriva det känns fruktansvärt bra.

Tänk att få vandra hem ett par gånger i veckan, över bron som leder mig tillbaka söderut. Att få se solnedgången i början av kvällen och veta att när solen väl går upp igen kommer man ha skrattat sig gråtfärdig, dansat i dimman och träffat vackra människor.
Att sitta på en takterass och dricka öl i soluppgången, med ett par nyfunna vänner och kanske en vacker fransman i hatt som dricker whiskey ur en fickplunta.

Kanske sova en timme eller två för att sedan ta en buss full av människor som ser ut att komma från jordens alla hörn. En kaffe, en cigg, solglasögon och alldeles för hög musik i öronen och ett stort jävla leende på läpparna.

Om mitt liv i London ska vara så här fantastiskt, så bra som det har varit de senaste veckorna när jag bara har njutit och levt fullt ut och inte brytt mig, om jag får ha det på mitt vis, på det här viset, så kommer jag va förevigt lycklig.
Omringad av vackra människor med underbara berättelser om livet som älskar dig och du älskar tillbaka.

Varför skulle jag vilja åka härifrån? Till gråa stockholm där man inte ens kollar på människor man inte känner, där man gör samma sak dag ut och dag in.
Där normalt är normalt och är du inte normal passar du inte in.

Igår gick vi ut som vanligt, hela dagen var underbar. på rasten gick vi ner till vattnet och drack cider och efter det värmde vi oss med en kaffe med baileys. På kvällen fick vi en ny tjej här, en svensk. Jag protesterade hej vilt i början, jag gillar inte att bli ersatt men så fort hon öppnade käften så älskade vi henne. Hon är från skåne och kallar alla för Smulan och Pinglan, och när hon säger kanelbulle så säger hon det med sån grov skånska att du känner kanelbullesmaken i munnen.

Nu sitter jag på jobbet, med ett stort glas vatten i ett rum fullt av kärlek. Jag börjar inte förens om 4 timmar men det gör ingenting.
Jag är lite snorig och hostar ibland, ont i ryggen för jag sov i en säng med fyra andra och gårdagens 48 drinkar för mycket har gett mig en fruktansvärd huvudvärk. Och det faktum att min nya mobil inte fungerar för att jag råkade tappa den i mitt ölglas igår gör ju inte saken bättre.

Men det gör liksom ingenting. För jag är ändå så jävla lycklig.

Ni förstår inte.

Haloo!

Nu är jag tillbaka efter min minisemester med familjen. Fast jag känner nästan att jag skulle behöva en till liten semester med tanke på hur mycket vi gjorde under de 4 dagarna ni var här.

Vi gick HELA tiden, tog nästan aldrig buss eller tåg...vi tog båten ut till Greenwich en dag och ställde oss mitt på tidslinjen..där det är noll ni vet. Jaja, sen gick vi till Englands äldsta pub, men den var ju inte den lättaste att hitta till..så när vi väl kom fram dit var jag så förjävla förbannad så den ölen satt fint kan jag lova.

Sen har vi gjort de normala turistgrejerna, ätit på dåliga resturanger, tagit 50 kort på Big Ben och druckit en himlans massa öl.
Vi gick runt hela Themsen en dag, och varje gång man blev pissnödig så var vi tvungna att smita in på en pub och ta en öl för att låna toan. Och det hela blev ju en ond cirkel.

Jag visade dem min pub och min chef tyckte ni var så söta. Jag hoppas att jag gjorde ett bra jobb, hade ju gått och oroat mig i flera dagar och planerat så jag var ju jättenervös. Ville ju bara att ni skulle ha en bra helg.
Försökte visa er hur jag lever mitt liv, och det tycker jag att jag gjorde rätt bra förutom att ni inte såg mig jobba.
Gin&Tonics, öl i mängder, publiv, vandra runt staden och att äta pomfritt är ju mitt liv liksom.
HAH

Ni måste komma igen. Mamma och Jari,, Jag vill att ni ska komma hit och se hur jag lever mitt liv.

Jag börjar tvivla på mitt alldeles för impulsiva val att åka till Aus. Kanske är det för att jag är rädd att göra något HELT själv för första gången eller så är det "allt det andra"... jag vet inte.
Jag känner mig så dum, SÅ DUM. Här har jag i ett år jobbat och kämpat för att ha det liv jag har idag. Jag har fått enormt fina bästa vänner som kommer hålla livet ut som jag älskar, jag har ett jobb som inte bara är ett jobb utan min familj. Jag har folk som bryr mig om mig, om mitt liv och om hur jag mår. Och vad gör jag då...Jo jag lämnar allt det.
ÅHHHHHH. så jäkla dum är jag. Jag tror att jag iaf ska korta ner min restid lite och komma tillbaka till London i feb-mars.
Jag tror bara att jag har varit så himla rädd för att acceptera att jag kanske kommer stanna här för resten av mitt liv så jag har intalat mig själv att London är enhimla dålig stad och att jag definitift inte kan leva här.
Men jag är nog också väldigt rädd att ni där hemma inte skulle acceptera det.

Efter jag sagt hej då till er så satte jag mig på en buss...ingen aning om vilken buss det var och lyssnade på den här låten om och om igen. 

Jag grät hela bussresan tills chauffören slängde ut mig och jag hade hamnat ute i östra London. Är det så här det ska vara varje gång jag vill träffa min familj, för resten av mitt liv? Tårfyllda hej dån och undran om när vi ses nästa gång?
Jag är trött på att säga hej då till de jag älskar.

När jag kommer tillbaka till London efter Aus ska jag ta tag i mitt liv. Jag ska börja plugga på heltid och jag ska skaffa mig nåt jag kan kalla mitt hem på riktigt. Utan att hyresvärden försöker slänga ut mig.

Jag älskar er.